2001 fick föreningen in en anmälan om vanvård, gällande en liten shetlandsponny som stod på en rivningsfastighet. SHV ringde till den berörda kommunen flertalet gånger, men ingenting verkade hända.

Kommunen bytte djurskyddsinspektör. Den nya inspektören påmindes av SHV om fallet och var slutligen tvungen att ta tag i ärendet. Då var vi inne i sommarperioden igen och inget hade ännu skett.

När vintern närmade sig fortsatte SHV att ”terrorisera” djurskyddsinspektören och kommunen. Plötsligt, i mitten av december 2003, fick vi en förfrågan från polisen om vi kunde hjälpa till och ta hand om ponnyn.

Social och trevlig

Vi döpte den lilla damen till Tootsie, och hon var numera i föreningens ägo. Hon var väldigt social och trevlig och tyckte mycket om att bli borstad. Att lyfta hovarna och ”uppföra sig” var inga problem. Efter en genomgång av tänderna visade det sig att hon troligen var runt 20 år gammal. Två tjejer som har haft koll på Tootsie genom åren berättade att hon stått på rivningsfastigheten i 20 år!

Ovan vid andra hästar

Eftersom hon hade gått ensam under alla dessa år, hade hon till en början svårt med ”hästkontakten”. Hon visste inte hur hon skulle bete sig med andra hästar och var mest rädd för dem. Men med människor var det inga problem, dem var hon van vid. Sakta men säkert lärde hon sig även att umgås med hästar.

Titta på bilderna som ska föreställa en hage. Här gick Tootsie dygnet runt år efter år. Något hö fanns överhuvudtaget inte, inga hörester heller. Hon har livnärt sig på grenar som låg inkastade till henne och på skjulet där hon gnagt av träet. Själv känner jag att det är under all kritik att kommunen tillåtit någon att få ha häst under dessa förhållanden under så många år.

Skrivet av:

Eva Bjurman