SHV Alfred - Svenska Hästars Värn

Den sista dagen i juli månad för snart ett år sedan kom tre nya hästar in i våra liv. Det hade för första gången sedan urminnes tider varit tomt på hästar i byn. Både jag och min syster hade vuxit upp med hästar och pratade ofta om att vi saknade både ridningen och umgänget med hästarna. När vår brorsdotters intresse växte och frågan ställdes om och om igen om vi inte skulle skaffa en häst, började vår egen lust att vakna till liv igen. Men skulle vi våga? Och endast en häst kan man ju inte ha, det måste finnas sällskap.

Det var Ida som kollade på hästar till salu, fodervärdshästar och skickade olika förslag till oss. En dag hade hon hittat en varmblodsvalack som ägdes av föreningen SHV. Vi fick se en bild av honom och vi föll allihop för hans utstrålning. Han hette Lucky och föreningen letade efter ett hem till honom. Vi berättade att vi inte hade något sällskap att erbjuda men det kunde SHV lösa. Där Lucky hade stått sista året fanns två små shettisar som hade blivit hans bästa kompisar och lilla flock. Kunde vi tänka oss att ta emot två hästar till? Det kunde vi! Så började vår historia med vännerna Lucky, Alfred och Lukas.

Vår lilla Alfred är en av de snällaste hästar vi har träffat på. Hans ögon strålar av vänlighet och klokhet och bara genom att titta på dem eller vara nära Alfred gör att man känner sig lugn och tillfreds. Men han är också den av dessa tre hästar som var mest skygg och rädd. De första dagarna fick han och hans kompisar bara gå i hagen, vänja sig vid miljön och bli ompysslade. Vi gick ofta in och försökte prata och klappa honom men han sprang bara iväg. Han var fr.a. rädd för snabba rörelser så det gällde att ta det väldigt lugnt och försiktigt när man närmade sig honom i hagen. Med tiden blev han mer nyfiken, han sprang iväg lite då och då men man kunde i alla fall röra honom allt längre stunder i hagen. Jag gick ofta ut och bara satte mig hos Alfred i hagen och lät honom komma och nosa. Han gillar morötter och andra godsaker så det var bra att ha i fickan och ge honom när han kom fram. När Alfred är inne i stallet har han varit mer lätt att hantera. Han gillar att bli ompysslad och klappad och njuter av en god massage.

Alfred fick också börja med att gå ut på promenader i sin nya omgivning. Varje häst fick sin egen promenadstund i början, så vi lärde känna varandra lite mer. Efter ett tag började jag longera honom och det gick jättebra. Han var fortfarande ganska osäker och nervös och ryggade till bara man höjde eller flyttade på armen lite men efterhand har han slappnat av mer och blivit tryggare.

Vi visste inte om Alfred var inkörd men provade att tömköra honom. Det verkade som han tyckte om det, att få jobba och vara med oss. Han blev glad och alert och det gick framåt med raska ben och pigga öron. När vi första gången testade att sätta på vagnen märkte vi att det var lite för tidigt. Han blev spänd och en gång blev han väldigt rädd så vi har fortsatt att bara tömköra honom.

Idag kan man gå fram till Alfred i hagen och klappa honom och mysa hur mycket man vill utan att han springer iväg. Han har blivit så mycket tryggare med människor. Han har lärt sig lite trix, bl.a. kan han nicka och skaka på huvudet .

Åsa, Per och Ida Johnsson

Vår berättelse om SHV Alfred