Den då 11-åriga hästen hade inget foder att tillgå. Vatten fanns i en balja, men det var smutsigt. Utrymmet där SHV Valentina förvarades saknade totalt ventilation och det fanns oskyddade elkontakter i rummet. Det fanns även andra djur i huset och alla omhändertogs. Ägaren belades med djurförbud.
Efter en tid så fick Svenska Hästars Värn frågan om vi kunde vara behjälpliga med akuthem till hästen och så blev det. Hästen – SHV Valentina – hade svår fång och var apatisk och ohanterad. Föreningen övertog ägandet av hästen och SHV Valentina var nu fri!
SHV Valentina hamnade hos en aktiv medlem i akuthem och akuthemsvärden hade stora kunskaper om hovar och hovvård. SHV Valentinas hovar blev snabbt bättre och hon verkade älska sitt nya liv. Hon tränades i ledträning och social övning och hon var mycket nöjd och tillgiven. Troligtvis så hade hon aldrig tidigare haft grimma på sig. I alla fall inte i närtid, för Valentina visste inte alls vad meningen var med grimma. Hon lärde sig och blev mer och mer tillgiven. Hon verkade nöjd.
Tiden gick och akuthemsvärden märkte att något inte stod rätt till med SHV Valentina en morgon. Hon ville inte riktigt stödja normalt på ett ben. Akuthemsvärden tog henne till klinik och där visade det sig att hon hade kronisk hovbensrotation på alla fyra hovarna. Akuthemsvärden blev förvånad för inget hade märkts, att hon hade ont. Ponnyn verkade helt enkelt nöjd.
Veterinären rådde till avlivning och SHV Valentina fick avsluta sina dagar. Hennes tidigare liv hade satt djupa spår i hennes allmänntillstånd och hon fick några sista månader i frihet och med vård och omsorg varje minut. Hon avslöt sina dagar med människor som älskade henne och brydde sig om henne. I vårt minne – SHV Valentina.
Skriven av:
Nina Winarve
