Hon styrde upp och ordnade till så att alla visste sin plats. Alla hästar som passerat flocken sedan dess, antingen de varit på tillfällig besök eller blivit kvar här, har alla hopplöst förälskat sig i den lilla gula märren och lydigt rättat sig in i den ordning hon upprättat.
Vi människor här hemma blev lika förtjusta vi. Inte nog med att hon höll ordning i flocken, hon bar omkring vårt barn på ryggen mycket varsamt. Barnet kunde rida henne på egen hand tidigt och Åskan skötte sig alltid exemplariskt. När några år passerat och barnet lärt sig rida mer och vill utveckla sin ridning talade Åskan tydligt om att hon inte var intresserad av mer avancerade övningar. Lika varsamt som hon bar omkring på barn utan krav, lika varsamt tappade hon dem sen när de ville mer än henne.
Åskan har strövat omkring i våra hagar och hennes milda uttryck och hennes godhet har präglat hela hennes liv här hos oss. I våras fick hon och de andra hästarna besök av en älghund i hagen. Hunden jagade dem en stund innan vi fick tag i den och kunde ta han ut därifrån. Något inträffade när hästarna blev jagade, Åskan blev halt och återhämtade sig aldrig riktigt från detta. Hon fick somna in en försommarkväll med mulen nerborrad i en delikatesshink med morötter och pellets. Lika godmodig som alltid. Vi sörjer henne djupt och saknar henne varje dag. Älskade lilla gula, tack för allt! Du fattas oss.
/Isabel, Lars och Lovikka
