Hästarna på bilden visar två av tre omhändertagna ston, SHV Hilma och SHV Hilda. En fjärde häst, deras stallkamrat, dog och stanken från den döda hästen tvingade ägaren att ta ut de övriga tre i hagen. Det var så de upptäcktes och det var i sista stund. Hästarna var i så dåligt skick att deras matreflexer, instinkten att äta, hade slagits ut. Några månader senare, hade alla hästarna återhämtat sig och var i gott hull.

I början av mars 2003 ringde polisen till ett av föreningens akutstall och undrade om vi kunde hjälpa dem med tre ston. Klockan var elva på förmiddagen, och klockan fyra samma dag stod de på gårdsplanen.

Snabb utryckning

Varför allting hade skett så snabbt berodde på att det funnits en fjärde häst i samma stall som dött p.g.a. undernäring. När den började lukta, fann ägaren det nödvändigt att ta ut de resterande tre i hagen. På så sätt blev de upptäckta.

Trots (eller tack vare) att en häst fick sätta livet till, klarade sig de andra tre.

I mycket dåligt skick

Dessa hästar var så dåliga att de tappat matreflexen. Det tog fyra dagar att få dem att börja äta. Efter några dagar så började hästarna uppskatta maten och kunde till och med gnägga samtidigt som de åt.

SHV Stina var den minsta av dem, och det var hon som bestämde över de tre.

SHV Hilda var nästan svart med en stjärn. Hon var 20 år och ca 160 cm i mankhöjd. En mycket snäll och värdig ”grand old lady”.

SHV Hilma är antagligen en dotter till Hilda (påminner om henne väldigt mycket), är lika stor och lik Hilda. Även hon är nästan svart.

Test

Skrivet av:

Eva Bjurman